Alla önskar vi oss en Vit Jul.
Är det kanske förmätet att påpeka att vi Miljöpartister – så Gröna vi är – länge har satt ut klimat-varningstecken….
När man var på Grönland och såg hur slädhundarna letade efter brukbar is efterhand som glaciären smälter (fast ingen, ingen ville prata om det). När man varit i Afrika och möts endera av hejdlös översvämning eller dödande torka..
När man får trampa i blasket härhemma.
Jag är rädd! Rädd för vad vi ställt till med, vi kapitalister. Och allra mest rädd för att vi skyller på “nånannan” istället för att ta tag i världens överlevnadsproblem nu klockan femitolv.
Åndå är det en fin tid. Kanske för att jag är pensionär har jag tid att se naturens växlingar. Uppleva tjusningen i det gråa ljuset som försiktigt sipprar fram dessa årets allra mörkaste dagar. Klafsa i slask eller fortfarande någon dag känna nästippen frysa vid sjutton kallgrader. Hinna åka några skär på Våxlandatjärnet innan det ombytliga vädret sätter stopp.
Vi vill ha en Vit Jul “för barnens skull”. Varå??? Ska vi kasta ut dem och hötta med näven å säga “se nu till att ha roligt där ute i det vita”. Medans vi sitter inne å pillar på mobilen eller tittar på TV-serier?
Och i många familjer våndas man över bristen på en Vit Jul. Helger är förevändning för att vända upp o ner på putellen , skåla och skråla så att det blir mycket gråt och tandagnisslan.
Och där – egentligen – alla kommer i kläm.
Idag är det Juldagen. För den som gillar “tradition och kultur” kan vi påminna att denna dag firas till minnet av Jesus-barnets födelse. Tänka sig!
Julen är kontrasternas högtid framför alla andra. Den helg då vi bara måste ha det pyntat, fint och supertrevligt. Då vi ska umgås, äta god mat och stressa av. Sönderstressade som många av oss är. Med bästa släkt och vänner. Eller med nära o kära som vi har väldigt svårt att umgås med.
Eller kanske helt ensamma med en saknad stor som högsta berg. Ensamma, kanske sjuka, utleda, bittra.
eller Nöjda!
Ikväll, juldagskvällen, är det traditionellt återvändarefest hemma på hotellet. Ett roligt partaj där man möter gamla kompisar.
Jag är inte med på den festen. Fast ändå är jag med. Under några år så har vi haft “bullkyrka” utanför hotellentrén denna natt. Hotellet står med kaffe och kyrkans goa tanter har bakat massor med goa bullar. Å vi får bara va där. Mittibland.
Det är verkligen en rolig fest. Samtidigt är det verkligen en tragisk “fest”. Många av de som kommer dansande ut ur entrédörren vill hellre ha en kopp mjölk än en kaffe-slurk. För många mår för dåligt. Det är inte roligt att se ungdomar slå runt för hårt. Ändå tror jag det känns ännu lessammare se vuxet folk sitta å skreva med benen i försök att kräkas ut det som inte hör kroppen till. Duvet – lite grön galla å så…. Eller halvklädda vingla iväg och man är livrädd att de ska förfrysa.
Absolut. Det är bara ett mindre antal av de som festar. Men det är ett trist gäng. Jag är själv inte helnykterist, men jag blir bara ledsen när jag ser att det är flaskan som bestämmer och inte människan.
Jag har faktiskt vänner som insett allvaret av detta och numera alltid har med sig eget alkoholfritt öl eller vin när de är ute på fest.Strongt. Mycket strongt!!
Kan vi hjälpa varandra få en Vitare Jul inombords och utombords?
Jag vill tro det.
Fortsatt G O D J UL………
