Förslag till bördefördelningsbeslut för den icke-förhandlade sektorn…………
Jo jag är alltså i Bryssel. Grön Gubbe i Bryssel. Jag är i Bryssel för att få bekräftat mina fördomar, fördomar om elefantasisbyråkrati, om exklusiva middagar, penningrullning och pratpratprat.
Efter fyra dygn tillsammans med tretti andra goa gröna gubbar å gummor åker jag hem med en om möjligt ännu mer schizofren bild.
Jag menar vi får reda på att EU är en fredsorganisation – samtidigt som sex av världens största vapentillverkare finns på denna kontinent. Vi frågar om ”flyttkarusellen” dvs att 4000 EU-medarbetare var fjärde vecka ska flyttas till franska Strasbourg – hur mycket 
extra kostar ändå inte detta…. Den vänliga handläggaren som jobbat här i nitton år upplyser oss att det beräknas ge en kostnadsfördyring på ca 200miljoner SEK per år. ”fast det är det värt” tyckte hon. När vi sedan googlar för att kontrollera så får vi upp siffran 200 miljoner EUR, alltså tio gånger så mycket.
Här tror jag att mycket ligger. Projektet EU är så gigantiskt stort att man på inget sätt orkar 
greppa det. Frågan är om inte W Churchill hade rätt när han sa att demokrati är den sämsta styrelseformen som prövats, bortsett från alla de övriga formerna som prövats genom tiderna.
För allt var inte dåligt. Verkligen inte.
Jag fick alltså chansen att göra en mindre okulär-besiktning av detta gigantiska ogreppbara projekt. Turligt nog åkte jag och några till ett dygn före för att få chans att insupa äkta miljö. Av denna anledning fick vi se det maffiga ljusspelet på de gamla husen vid ”Grote Markt”, stora torget i centrum. Vi fick möjlighet att gå såväl på underfundiga Magrittes konstmuseum lika som vi fick gå igenom helt nyöppnade Museet Europas Historia inne i Parlamentsbyggnaden. Och vi åt den märkliga belgiska kombinationen av Musslor och Pommes Frites. Nedsköljt med perfekt belgiskt öl.
Inte nog med det. Vi hamnade mitt uppe i den stora katalanska manifestationen inför folkomröstningen därhemma i Spanien. 45.000 katalaner intog torget framför EU-byggnaderna där de avlöste de som haft en minnesstund för just avlidna rockstjärnan Johnny Hallyday.
Vi pratade inte med Utrikesminister Tillerson och vi såg bara fotavtrycken av junker Juncker, men på fredagsmorronen satt vi inne i EU-kommissionens lokaler och fick rykande färska rapporter om Theresa Mays förhandlingsframgångar.
Så visst är man mitt i smörkärnan där på Luxemburg Plateau i Bryssel.
Under intensiva dagar hann vi med att besöka Sveriges Ständiga Representation vid Europeiska Unionen, Vi var såväl i Parlamentet som i Kommissionens lokaler, vi fick en dragning av AER. en sammanslutning för att stötta alla typer av regioner runtom i Europa. Å slutligen fick vi ett möte med Regionkontoren för Värmland och Örebro län.
På tåg å flyg (ja, jag flög!) hem försökte jag sammanfatta. Jag återkommer till Churchills tes. Inte heller jag har något bättre alternativ.
Med hem har jag oxå två mycket skarpa minnen. Dels ”vår egen” miljöpartistiske ledamot Max Andersson som avsatte så väl kontorstid som privat kvällstid med att engagerat berätta om ”hur det egentligen fungerar”. Berätta att med idogt arbete finns verkliga möjligheter att påverka. Miljö- och Klimatfrågor ligger förstås varmt om hjärtat. Men mycket bredare än så. Och han återkom ständigt till plattformen för den verkliga makten, nämligen den starka lobbyismen. Lobby-verksamhet har alltid funnits, men i den form som finns idag där näringslivet med miljarder i fickan hela tiden försöker styra ”under cover”. Något att se opp med. Något att verkligen se opp med!!
Det andra skarpa minnet var den engelska damen som föreläste för oss ett par timmar vid Kommissionen. En parant kvinna som vågade ha åsikter i det mesta från Brexit till korruption. En kvinna som verkligheten så hunnit ikapp att hon hade migranter boende hemma hos sig.
Då måste även jag ha ett framtidshopp! Framtidshopp trots att veckan började med ett försök till förklaring av den omöjliga mening som startade denna blogg.
….
NOTERA Lagar o Förordningar. Här är förbjudet å pinka !!!
