Jag älskar fotboll.
Vet inte riktigt varför. Kanske att jag är för gammal för att hinna se alla finesser i ishockey.
I fotboll hinner jag.
Älskar Köla AIK, Degerfors å Blågula Landslaget.
Stämningen på Mallbackens underbara Strandvallen. Mallbacken dvs en vägskylt och en fotbollsplan. Hu så roligt när dom tvålar till storstadslagen. Fast nollåttorna försöker frysa ut dom med att pådyvla huliganskydd å kravallstaket. ”å uppsäkrade utrymningsvägar i mån av brand”. När det bara är att springa ut i skogen!
Å nu har fantastiska tjejerna i Töcksfors gjort en liknande bedrift när de ger kommunen sitt första division ett-lag. Häftigt som bara det!
Å roligt va publik. Käfta lite m gubbarna, köpa en korv eller Astrids hembakade sockerkaka för tjugo kronor. Å jubla i skyn tillsamman med de 23 andra på Hammarsvallen eller 2213 supportrarna på Stora Valla.
Fast en gång på Stora Valla blev jag betänksam. Nils var med, kanske tio år gammal. Hammarby-fansen hade tagit sig ut ur sin bur och lockade varandra just till den läktare där Nils o jag stod. Snart var vi ensamma röda supportrar i Hammarby-havet. Jag måste erkänna att jag var nästan rädd.
Det är roligt när man värnar sin klubb och håller den högt.
Men ibland – nu tror jag vi kan säga – för ofta värnar man den in absurdum.
In absurdum såg vi riktigt nu förra helgen när Erik Israelsson nickar in ett matchavgörande mål i slutminuterna för Hammarby i det vassa lokalderbyt. I samband med nicken kolliderar han så olyckligt att han faller ihop medvetslös. Bakom Hammarbys mål skanderar AIK-klacken ”låt han dö, låt han dö”.
Det är horribelt, det är fruktansvärt, det är avskyvärt.
Men det ska bli värre.
Långt efter att matchens hetta har svalnat, kvällen efter så intervjuar TV-sporten såväl ordföranden i Black Army som ordf i Svenska Supporterklubben. Och bägge två, inte hyllar supportrarna – men de tar inte avstånd från deras agerande.
Var för sig så säger de ”Men det är ju såhär vi gör, vi menar inget illa med detta. Den här kampsången har vi sjungit i 20-30 år.
När en ung kille ligger medvetslös på banan trettio meter framför dem och ingen vet hur illa allvarligt skadad han är.!!!!!
Reagerar inte Herr MedelSvensson å Fru Pruttmaja på dettta då är vi illa ute.
Vi klagar på överfulla papperskorgar, för lång kö på systembolaget och avsaknad av gatljus.
Men här ligger det – kanske – en döende ung svensk kille och vi sjunger Låt Han Dö….!! utan att bli arresterade.
Vill vi ha ett samhälle med stövelfasoner eller ett samhälle med empati.
Mänsklighet lev upp till Ditt Människovärde.
Jag vill fortsatt besöka Strandvallen, Stora Valla å Hagavallen å uppleva tjusningen i idrott
