Det är inte bara när det gäller Bananfodral som jag är förundrad över mina kollegors entreprenörsanda. Jag menar Bananfodral – att sätta ett fodral på ett fodral som den största innovatören av alla redan tillverkat. Och sedan lyckas sälja!! Det är sant entreprenörmässigt!
Säljer jag bara för att tjäna pengar eller vill jag nåt mera med mitt företag.
Många anser att vi företagare tillverkar så att det inte ska löna sig att laga. Det ska bara “löna sig” att köpa en ny likadan pryttel igen.
Konsumtion tror jag det kallas.
Närmast mig och i mitt tycke optimal är engångrakhyveln.
Lat som jag är har jag ända sedan ungdomen låter håret växa i ansiktet. Förresten enda stället där det växer. Därigenom besparar jag mycken tidsödande och arbetsam rakningsprocedur. Företrädesvis sömniga morgnar.
För mig går det fort. Behöver inte ens göras varje dag. Jag repar bara över håligheterna där håret ändå inte växer, du vet kinderna etc.
Därför behöver jag ingen förnämlig rakutrustning. Det räcker egentligen med en engångrakhyvel.
Inte är det särskilt stor area som bearbetas. Följdaktligen följer vid varje rakningstillfälle samma arbets-schema. Efter förrättat värv så sköljer jag av rakhyveln samt borstar ren den med nagelborste. Jag sätter på skyddet och stoppar den i lådan för att kunna använda den en gång till.
Nästa raknings-morgon plockar jag fram den obetydligt begagnade hyveln och startar en ny dags procedur. Far direkt ut i något som i orelischösa sammanhang skulle sammanliknas vid en svordom. Den högst obetydligt begagnade rakhyveln har tjackat fast i min mjuka, lena barnahy. Trots att bara 20% av ansiktsutrymmet har bearbetats något dygn tidigare så har rakhyveln en inneboende genetiskt betingad(?) reaktion.
Den liksom skriker “jag är en engångrakhyvel – försök inget Din #!!&a Miljöpartist!!”
Tänk att man kan tillverka något så fiffigt som engångsrakhyvlar. Något som BARA kan användas EN gång. Liksom en elektronisk modern-pryttel. Eller försök att få det lönsamt att byta batteri i Din nygamla klocka eller att laga plaststaget som råkat gå sönder på Din hushållsmaskin.
Ibland känns det underbart att få vara tvärtemot.
Att få vara ett BISON som flaggar med MADE IN SWEDEN, bara bara MADE IN SWEDEN. Fast tredje statsmakten med bestämdhet påstår att det inte går.
Att få vara ett BISON som vägrar leva med i engångsrakhyvelsamhället. Att med högsta svansföring gå ut å lova Tio Års Garanti på alla våra pryttlar.
Visserligen räcker inte Sverige till då. Visserligen träffar vi efter hand på anekdoter som den från Stockholms Konserthus som absolut inte ville byta ut sina – våra – notställ. Att det inte hjälpte att vi påpekade att Stockholmsfilharmonikerna köpt dem i November 1986(!!) och de torde borde vara avskrivna….
Nej – fast det är tvärtemot och fast det är töligt inte få möjlighet att leverera kompletteringsorder, ändå är det verkligen roligt att få leva med det epitet som BISON fått skapa inom Musiklivet.
V I Ä R I N T E B I L L I G A
V I Ä R B A R A B Ä S T
.