Jag skrev just en insändare i vår Nordmarksbygden. Den handlar om situtaionen i Årjängs kommun, men jag tror nog att många runt vårt land kan känna igen sig
Vårt land genomgår ett paradigmskifte av sällan skådat slag. En folkomflyttning sker som mycket påverkar 
även vår landsdel. Många tusen flyttar tll storstäder varje år vilket påverkar befolkningsunderlag, skatteunderlag, överlevnadsmöjlighet på samma gång som det naggar på vårt kompetenskapital.
Samtidigt med denna urbanisering kommer det förhållandevis många flyktingar in i vårt land, vilket vi väl märker även i vår kommun. Ett mindre antal nysvenskar har bosatt sig här, desto flera får dra vidare efter nåt halvårs tillfällig vistelse på boende som Migrationsverket har hyrt in.
Vi är mycket medvetna om att flertalet av dessa asylsökande har genomgått en oerhört frustrerande och farlig resa hit till Norden. Ofta lever de också i splittrade familjeförhållanden. Samtidigt ska helt krasst tillstås att det är de starkaste människorna från respektive länder, de med bäst kapital och störst drivkraft som tar sig så långt som till Sverige.
Analyserar vi asylsökande som de sista vintersäsongerna funnits på
vår camping Sommarvik så finner vi här ett stort humankapital i form av outnyttjad kompetens och erfarenhet. Förutom drivkraft och energi så finns väldigt många ovanligt högutbildade personer bland dessa flyktingar.
I Årjängs kommun har vi svårt att rekrytera personal till tjänster i viktiga samhällsfunktioner. Det vore
angeläget att lista de yrken som vi har svårt att rekrytera till och pröva om denna kompetens kan finnas bland
de asylsökande och matcha dessa mot varandra.
Jag tror att ett sådant arbetssätt skulle innebära en win-win-situation för såväl de som kommmer hit som för vår bygd. Genom detta skulle vi ta vara på och fråga efter den kompetens som de asylsökande har och lösa en del av de behov av arbetskraft som finns i kommunen. Vi skulle även öka invånarantalet vid ett permanent boende och allt detta skulle i positiv riktning påverka den skepsis emot nysvenska som eventuell kan finnas 
bland våra kommuninvånare.
Det är faktiskt både vår plikt och vår möjlighet att göra det yttersta för att ta del av dessa resurser. Som nybliven pensionärs-politiker gör jag här min värnplikt och har lagt detta som en motion till kommunfullmäktige – att tillsätta en arbetsgrupp inför nästa ankomst av asylsökande. En arbetsgrupp som har resurser att plana ut ojämnheter efter vägen och göra dessa intentioner möjliga.
Föreningar som Röda Korset och Kyrkorna gör goda ideella insatser för att få de nyanlända att trivas i vårt samhälle och detta hoppas alla att de kommer att fortsätta med. Dock är det endast kommunledningen som har praktisk möjlighet att göra det övergripande arbetet.
Att det går att genomföra har vi hämtat in exempel på från andra glesbygdskommuner, ex.vis Åre, som aktivt arbetar med frågan.
V A D T Y C K E R D U ??
.