I gamla tiden sa de att det var “ant”.
“Ant” -dvs bråttom,stressigt
det var det mest vid Slåttana å kanske Ploganna.
När höet skulle skördas å när marken skulle beredas för sådd.
Nuförtiden är det “ant” jämt stött(alltid).
Det är status att ha bråttom.
Bråttom för vad?
För å hinna före den röda gubben vid övergångsstället?
För å tjäna två minuter på tunnelbanan när man ändå har nittitvå minuter till jobbet.
För å ha livsberättigande som penisonär?
För att nån klocka i mobilen, datorn, ipaden, chatten eller nåt annat helt obestämbart jagar oss?
Jagar oss för vadå?
Det är idag som fåglarna spelar – har Du sett dem, har Du hört dem?
De spelar mindre nu när högsommarn nått sin peak.
De spelar mindre nu när vi dagligen miljöförstör vår planet.
Men än finns de.
Leta efter fågelljudet – å leta efter fjärilar. När såg Du en fjäril senast??
De slet ont “di gamle”.
På “an-timmarna” steg de ur sängen kanske före kl fem på morron för att hinna mjölka korna och så göra ett tolvtimmars arbetspass. De slet ont och vid femti, möjligtvis sexti var kroppen slut.
Men de kunde ändå sträcka på sina trötta ryggar i förnöjsamhet över vad de uträttat.
Kommer du ihåg den gamla tavlan där bonden i respekt böjer sitt huvud när klockan ringer in för helgsmål klockan arton på lördagkvällen. Bonden spänner ifrån hästen och får ett dygns vila förutom det som bara måste göras. “Oxen som faller i brunnen” och korna som varje dag måste mjölkas.
Själv är jag uppväxt med föräldrar som aldrig kunde tänka sig att jobba på söndagen. Runtom surrade traktorer, men pappa litade på nån annan än väderguden. Å inte vet jag vad det berodde på men nog fick vi in höet torrt varje år. Varenda år.
Utan att stressa.
Istället kunde pappa gå runt på ägorna och njuta av det som växte och rörde sig i markerna. Komma hem med en kvast blommor som vi skulle kunna namnen på. På latin!!
Eller försöka autodidakt lära sin komplett ointresserade son hur kornet från vete skiljer sig från ett rågkorn.
Kunde leva i naturen.
Men kunde INTE klippa gräsmattan eller ansa rabatter.
Bara leva.
Men inte leva avskärmat.
Klockan halv sju på kvällen var helig. Då var fåtöljen intill den gamla radioapparaten upptagen av Birger som noggrant följde världshändelserna.
Vad hann de med Ruth o Birger, mina föräldrar å vad missade de för att de inte sprang?
![[000096]](https://i0.wp.com/bison.se/wp-content/uploads/2014/01/000096.jpg)
Finurlige Urban Andersson – Arvika å Mangskogs egen poet vet sanningen
En går gärne å töcker att allt går för fort
å tänker på allt sm en inte ha gjort.
En planerer å anker å veler
Men dä e idag sm fugglane speler
En blir gåanes å tvinne sa, gruve sa å svi
Om en bare blir ledi ska en nock ligge i
En vimser å stresser å veler
men dä e idag sm fugglane speler
.