När jag var yngre för femtio år sedan hörde biobesök till syndkatalogen. Då hände något moraliskt besvärligt.
In i varje hem i Sveriges avlånga land kom en alldeles egen biosalong. Ett fyrkantigt altare som kallades för TV-apparat.
Alla måste vi skaffa en sådan för att hänga med i Samhällsresan.
Så långt allt gott o väl. Lite nyheter, lite väder, lite ishockey-VM. Å så Ria Wägner som vinkade till bara mig.
Fina naturskildringar och resereportage från ställen lååångt borta.
å Filmer.
Hur gör man med det? Det var ju syndigt i fromma gamla 1900-talsSverige.
Jo man smyger sakta å försiktigt in mediet. Vi börjar med Astrid Lindgrens underbara “Bullerbybarn”.
Den kan ju bara ingen påstå att det är särskilt farligt.
Vi fortsätter med Snälla “Bröderna Cartwright”, de som bara skjuter elaka skurkar. Och snart har vi en fullpant biosalong därhemma.
Och dubbelmoralen är total.
Det är mycket lättare att sätta opp en katalog om dumma och goda saker.
Att istället värdera böcker, filmer, shower – you name it – i bra eller dåliga är myket mera arbete.
I vilket fall som helst så har Ingegerd o undertecknad som växte opp i denna dubbelmoraliska era tagit igen det med råge.
Vi tittar MYCKET på film. vi har katalogiserat 6-700 filmer, Ingegerd leder med 50 filmer mer än jag.
Vi har sett mcyket bra film. Å mycket skräp.
Europeisk film är betydligt roligare att se än stereotyp amerikansk. Svensk film håller ingen väldigt hög klass. Undantag typ Roy Andersson förstås.
Senaste filmen vi såg på nu i söndags på Filmstaden i Karlstad var “Hunger Games”. Vi och en massa andra fjortisar full salongen.
Jo filmen är nog gjord för dem, med mycket action och handling som inte alls behöver hänga ihop.
Kanske gick jag dit med för stora förväntningar.
En satir om konsumtions- o mediesamhället som styr oss alla. Med lite stänk av George Orwell.
Så långt allt väl. Men även en orealistisk science fiction ska vara realistisk för att jag ska köpa innehållet.
Vi vet dock att Hunger Games är verklighet i stora delar av vårt klotrunda fosterland. Vi offrar människor på materialismens altare.
Verkligen bra ifall vi kan sticka hål på den blåsan.
Fast då kan den kanske inte produceras i USA. Där är det endast Michael Moore och några till som överlever med att bryta “streamline”
