Enligt Wiktionary – “den fria ordboken” betyder ordet PIK följande:
1. en elak kommentar (gliring)
2. långt, spjutliknande stångvapen, använt främst under 1400- och 1500-talet
3. hoppstil inom simhopp
Inom parantes påstår man oxå att det är ett vardagligt ord för snopp vad det då kan betyda.
Dessutom finns Pik Lenina, det högsta berget i Trans-Alayakedjan i Centralasien med 7134 m.
I wordfeud är däremot inte pik värt så mycket. Har endast ett grundvärde på sju poäng.
I söndags var det en god dag. Klockan var tio på förmiddan. Jag hade kastat ut jultallen, tänt i vedpannan och inmundigade i godan ro en förmiddags-smörgås. Arne letar opp mig på telefon.
“Ska vi åka skridskor?” NU!
Fyrtio minuter senare hade jag dammat av mina långfärdsskrillor, är ombytt med anorak å långkalsonger, ryggsäck med extravantar, termos å ett par bullar..
Vi anländer till Fölsbyviken. Det är soldis och helt stilla. Gradstocken visasr gissningsvis på 1-2 minusgrader. tämligen perfekt. Vi tar några skär ut på isen och finner den näst intill optimal. Stora delar av viken och sundet utöver är ren spegelis. Lite skrovis ibland gör att man får vila upp sig. Vi seglar på. Det går fort. Och man behöver inte vara duktig!. Det går bara inte att åka så sakta som man springer.
Förvånansvärt lite folk ute på isen. Man kanske inte förstått att det är vinter ännu. Någon här och någon där men oxå stora vidder där det är helt folktomt. Vi seglar vidare, drömmer oss bort, tittar på hus efter sjökanten från en annan vinkel än den vi är vana vid.
Samtidigt hela tiden ett vakande öga så att inte nåt oförutsett drabbar en. En råk, en älvmynning, en holme där det inte har frusit tillräckligt osv. Jag låter Arne ta täten. Inte för att han skulle vara mindre värdefull utan för att han är så mycket duktigare än jag.
Vi hackar med piken och noterar att det åtminstone är 10cm kärnis.
Piken är god praktiskt och även symboliskt.
Jag ler inombords. Kommer ihåg trettondagen för några år sedan.
Vi var ute på isen ett gäng. Hade tillfälligt stannat upp, stod och vilade mitt ute på storsjön, bara njöt av livet. Jag tar två skär åt sidan, tittar inte. Varken upp eller ner. Jorden sjunker under mina fötter.
Jag går ned mig i en vak.
En intressant upplevelse.
Hur reflekterar man? Vilken tanke ploppar först ur hjärnan? Jo trygghetens tanke. Vågar jag verkligen släppa taget om iskanten med mina händer för att greppa de livräddande isdubbarna som hänger runt min hals?
En Teologiskt intressant fundering. Eller hur?
Allt gick jättefort. Raska gossarna Bruno och Arne lägger sig på isen, skickar över piken till mig att ta tag i och halar mig upp ur vaken.
Förståndiga Bruno har även ombyte med i ryggsäcken, så innan jag hinner frysa är jag torr och varm igen och vi gör en stilla vandring tillbaka till stranden. Jag med en skridksko kort. Den andra lurar bland gäddorna i vassen.
Skridskofabriken var van . När jag ringde och ville köpa bara en skrilla så kom den lakoniska frågan “har du badat?”
Aldrig ett ont ord från Arne o Bruno om att jag klantat mig.
Men en dag stod den där på verandan. Piken. Ispiken. En varm pik från mina vänner.
Goda minnen.
När vi kommer fram till Trollesundet är vi vid vägs ände. Utanför detta sund ligger storsjön öppen. Innan vi vänder hemåt möter vi friluftarna Peter och Martin som luftar på ett gäng rådjur på hal is.
Alltid lika roligt att mötas.
Vi återvänder skridskkomilen tillbaka till Fölsbyn.
Jag är tacksam att Vännen Arne ringde och ville lufta på mig.
Det gör ingenting alls att jag har träningsvärk i skenbenet.
å snart är det vår
