Jag möter henne inte ofta. Känner henne bara som en i mängden. Jag ser mest hennes avtryck. Jag har inte ens ett fotografi att publicera i bloggen. Men å andra sidan, hur många foton har Du av änglar? För fyrtio år sen fråga sig Jarl å Christina ”änglar – finns dom?” Hon har inte vingar heller såvitt jag vet.
Vem har sagt att änglar har vingar? Vår bild av dessa varelser kommer från Bibeln med god hjälp av konsthistorien under ett par tusen år. Fundera på det här: Var i Bibeln står det att Jona slukades av en val? Var står det att TRE vise män besökte den nyfödde Jesus. Och som sagt var – var står det att änglar har vingar? Läser Du Den Heliga Skriften så står det om änglarna som män i skinande kläder. Och Anna-Karin bär nog skinande vita kläder, vad vet jag.
Det jag vet och mitt första möte med Anna-Karin var när hon jobbade på Bussgods i Årjäng och alltid med samma goda leende lämnade ut varor åt mig och andra. Men det är många år sen. Idag jobbar Anna-Karin inom omsorgen.
Och hennes främsta ängla-gärning är att var ordförande.
Ordförande och basar är vi många av oss. Jag själv är bas för BISON men ingen ängel för det. Här är jag ju bas för att tjäna pengar. Jag är ordförande för en frikyrka oxå, Årjängs Missionsförsamling. Skulle kanske vara mera änglalikt, men NEJ! I denna organisation får jag största respons och det mesta av min input och här finns ”myriader” av goda människor som hjälper till med såväl åsikter som den arbetskraft som behövs. Därav blir man inte ängel.
Anna-Karin är ordförande i FUB. FUB Västvärmland och även länsföreningen. Så långt inte så märkvärdigt. Jag känner de som är orförande i flera föreningar – ja de som basar på allt för många ställen! FUB betyder Föreningen för Barn, Unga och Vuxna med Utvecklingsstörning. Föreningen har ca 27.000 medlemmar i landet enligt deras officiella hemsida och det är vackert så. Säkerligen många organisationer som är avundsjuka. Det är bara att här som i så många intresse-organisationer är det ett förbund som krackelerar. Innehållet i föreningarna landet över innehåller givetvis de utvecklingsstörda själva och deras anhöriga. Så långt är allt gott – men kraften saknas. Kraften saknas därför att de utvecklingsstörda själva klarar inte driva frågor och de anhöriga som finns med är i första hand föräldrar som dels ofta är gamla och dels ofta är tilltufsade av livet.
Mitt i detta nav i Värmland står ängeln Anna-Karin. Anna-Karin har ingen biologisk koppling till dessa handikappade, bara att hon genom sitt arbete dagligen möter dem och hon har förstått att vi normalstörda har en stor uppgift här. Helt ideellt sliter hon med dessa frågor, alltid med samma goda leende. Hennes stöd är nästan obefintligt. På papperet finns ett antal medlemmar – i verkligheten syns dom inte. Jag får rapporter om styrelsemöten som inte kan genomföras för att styrelsen inte är beslutsmässig, om arbetsuppfgifter som ingen annan än A-K tar på sig, om Don Quijotes krig mot väderkvarnen, arbete som utförs kanske till ingen nytta…. Allt gör hon ”helt utan anledning” och med samma goda humör. Är man inte då en ängel??
Anna-Karin kommer att bli väldigt förvånad när hon läser detta. Änglar blir det. De gör inte goda saker för att få beröm….
