MARS 2010
Det är synd om mig. Å om ishockeylandslaget, skicrossarna, curlingherrana å en del skidskyttar. Å TV-kommentatorerna förståss. Å Färjestad. Det är Grymt och det är Bittert och vi saknar verkligen en Frälsare. Jag är förkyld och de andra har missat målet. Å allaihopa har vi totalt missat proportionerna.
Förutom allt annat så är jag ordförande i en kyrka här i Årjäng. Det är viktigt å ja e viktig. Styrelse-sammanträdena prioriterar vi hårt. I torsdags hade vi första meeting med nykomponerade styrelsen. Skulle återigen förklara för nya å gamla delegater hur viktigt det är att vara närvarande. Vilket bl a innebär att man inte ska pilla på mobilen.
Vi hade börjat fika å småprata och jag tog sats för att förklara allt det där viktiga. Just precis då känner jag att det murrar till i byxfickan. Ett sms! Jag smyger försiktigt opp telefonen så att ingen ska kunna se. På displayen står bara en siffer-kod. 40,4. 40,4! Det är fru Ingegerd som har skickat sms:et och helt plötsligt så får verkligheten sina rätta proportioner igen. Helt plötsligt var inte min viktiga styrelse viktigast, helt plötsligt strunta jag i om dom prata å sms:a. Ingegerd var sjuk! På riktigt!! Jag kastade mig iväg hem. Tillsammans kanade vi över Finnskogen till Arvika sjukhus och samhällets mjuka famn. Visserligen innebar den några timmars tomt stirrande i sjukhusväggar o tak men det var ändock en tryggare miljö.
Nu är Ingegerd hemma igen, pencillinen har brutit ner febertoppar och lunginflammationen är på återgång å vi snusar bredvid varann i dubbelsängen igen.
Det är tråkigt att vara förkyld och det är tråkigt att skjuta bom. Men värde-orden om Bitterhet och Frälsare skulle jag hemskt gärna vilja spara till viktigare sammanhang. Experter kalla dom sig. Låter lika förtroendeingivande som Aktieanalytiker! Vi kanske skulle låta viktigpettrarna i media själva få köra en skidskytteomgång eller stå i ett ishockeymål å rikitgt få känna hur det är att bli bedömd och dömd innanför skinnet. Eller ska vi överösa dem med Kärlek istället och se om det hjälper(?!!?)
Å så är det inte bara lessamt å va förkyld. Tänk så mycket OS jag kunnat se på utan att alls ha nåt dåligt samvete!!