FEBRUARI 2010
Varit där. I USA. Första gången. Snart sextio år fyllda o faktiskt för första gången. Jag o hustrut har färdats en del runt jordklotet men hittills lyckats undvika allt av USA utom transit-väntan på gigantiska flygplatsterminaler. Vi kanske tänkt på samma sätt som Oscar Wilde. Han sa att “det är många som upptäckt Amerika före Columbus men de har haft förstånd att hålla tyst om det”.
Dock – detta var en Hiskelig upplevelse. Hiskeligt land. Här “finns allt”. Fattiga o Rika. Värmo o Kyla. Storstad o Öken. Hav o Fjäll. Kontakter o Ensamhet. Framåtanda o Aningslöshet. Framgång o Lycksökeri. Slöseri o Tiggare. Vänlighet o Misstänksamhet.
Jag blev visserligen aldrig tillfrågad, men jag tror faktiskt inte jag tackat ja till ett erbjudande om att bli detta gigantiska lands president. USA leds idag av en annorlunda person. En ledare som verkar vilja bry sig om hela landet. Ifall det är så – hur ska han kunna klara det? Sjukförsäkringsreformen exempelvis, som i decennier legat som en tickande varböld har han redan lyckats att baxa igenom. Men hur? Alla de som är på den “lyckade sidan” ser ju inget behov alls av att dela med sig och gör allt för att detta beslut bara ska bli en bubbla.
Som Du märker är jag totalt uppfylld av tankar o upplevelser efter en tvåveckors- resa i det Stora Landet i Väster. Vi har varit i Los Angeles och beökt den stora Musikmässan NAMM och i samband med detta gjort en 450-milstripp runtom i västra USA.
Mina tankar efter denna vistelse och denna resa snurrar runt ordet Segregation. Frihet och Valfrihet har alltid varit nyckelord i United States. Innebär det automatiskt dessa skillnader? Vad är priset man får betala för total “valfihet” på maknadens villkor??
När jag tittar mig runt i mitt kära Sverige ser jag en del skrämmande “följa-John- tendenser”. Är vi på väg att bli ett mini-USA?
Jag kan väl ändå få ställa frågan…
Jag tror inte vi behöver uppleva det vedervärdiga amerikanska kaffe-blasket. Å inte hotellfrukosten bestående av en plastinbakad kletigt wienerbröd.
Men kanske är vi på väg dit i mediautbudet med enbart skräniga reklamfyllda TV-kanaler. Trafiken lyckas vi väl inte tränga ihop så enormt men vi är på väg där oxå. Det var rent komiskt att sitta på en sex-filig autostrada och se alla ensamresenärer runtom sig på väg “nowhere”.
Och framför allt – i Sverige har vi praktiskt använt ett grundläggande viktigt värdeord. Solidaritet. Måtte vi inte glömma verkligheten av detta stora ord. Är det nån gång vi behöver Solidaritet med varandra och med andra så är det väl när det kärvar. Kärvar i ekonomi, kärvar i resurser, kärvar i kontakter etc.
Lyft den svenska fanan högt.
Den svenska Solidaritetens fana !!